zandravuolo

Nej, jag har inget boende klart, csn kollar igenom min webansökan och jag har ännu inte bestämt när jag kommer åka upp. Jag har varit sjukt orolig, men jag kan faktiskt ärligt talat säga att jag inte är lika orolig längre. På något sätt kommer det ordna sig och vem vet redan imorgon kanske allt är löst? Det är ett äventyr jag ska ge mig ut på, ett äventyr jag ser framemot att få möta.

Som vanligt kan jag inte sova, och som vanligt har jag legat och tänkt och faniserat om hur det kommer bli och vad jag kommer sakna och inte sakna med Kumla.

Jag kommer saknar min familj, såklart. Mina vänner, också så klart! Men också tryggheten jag har i Kumla. Kumla är mitt hem, staden jag bott i och växt upp i. Jag kommer sakna att få följa Kumla från vinter till vår, från vår till sommar osv. Jag kommer sakna att få se Kumla växa, även om jag kommer att komma hem så är det inte samma sak. Och jag välkommnar alla nya Kumlabor som kommer att flytta in i Kumla.
Det är mycket jag kommer sakna, men det är nog mer jag inte kommer att sakna.
Jag kommer inte att sakna att man alltid ser samma folk, eller att man inte ens kan gå och handla utan att möta någon man inte vill träffa och även vill träffa. Nytt folk uppskattas.. Jag kommer inte att sakna att alla vet vilka alla är och att slippa gå ut på krogen och träffa 100000 olika människor man träffat så ofta..
Men ojdå, det verkar vara mer saker jag kommer att sakna. Jag är nog bara trött på folket. Men det är inte så konstigt, jag älskar Kumla. Och jag älskar att jag växt upp i en fin och växande stad med bra och friska människor runtomkring mig.
Men det ska bli skönt att få flytta, flytta till en ny stad, med nytt folk och nya utmaningar!

Många har sagt till mig att jag är tuff och modig som ger mig upp till Umeå, över 100 mil hemifrån och jag känner mig tuff och modig. För andra är det ingen big deal, men det är det för mig!

Nu ska jag sova, klart slut god natt

// Z

Kan verkligen inte sova! Ligger och funderar mycket på det här med Umeå.
Jag är helt säker på att jag gör rätt att flytta upp, men samtidigt som jag inte vill lämna allt här hemma i Kumla sp vill jag ändå börja om på nytt! Det är ett stort steg i mitt liv. Och för andra är det kanske inte lika stort men för mig är det. Jag har alltid haft vänner och familjen nära och nu ska jag flytta till en stad där jag inte känner någon. Även fast jag vet om att jag förr eller senare kommer få nya vänner där uppe så kan jag ju faktiskt inte låta bli att tänka "tänk om ingen gillar mig?! Tänk om jag kommer sitta ensam i tre år?!"
Tänk om jag inte klarar av det? Klarar tentor och andra uppgifter? Jag har ju alltid haft svårt för att plugga, ALLTID! Tänk om jag misslyckas? Men vet ni vad jag gör då? Då följer jag min mors ord och säger till mig själv "jag har iallafall försökt, och det är det enda man kan göra"
Jag älskar min mamma, och henne kommer jag saknar mest! Tryggheten hos min kära mamma. Men någon gång måste man släppa boet och tryggheten och flyga ut i världen.
Och det ska jag göra nu!!