nattinlägg
Kan verkligen inte sova! Ligger och funderar mycket på det här med Umeå.
Jag är helt säker på att jag gör rätt att flytta upp, men samtidigt som jag inte vill lämna allt här hemma i Kumla sp vill jag ändå börja om på nytt! Det är ett stort steg i mitt liv. Och för andra är det kanske inte lika stort men för mig är det. Jag har alltid haft vänner och familjen nära och nu ska jag flytta till en stad där jag inte känner någon. Även fast jag vet om att jag förr eller senare kommer få nya vänner där uppe så kan jag ju faktiskt inte låta bli att tänka "tänk om ingen gillar mig?! Tänk om jag kommer sitta ensam i tre år?!"
Tänk om jag inte klarar av det? Klarar tentor och andra uppgifter? Jag har ju alltid haft svårt för att plugga, ALLTID! Tänk om jag misslyckas? Men vet ni vad jag gör då? Då följer jag min mors ord och säger till mig själv "jag har iallafall försökt, och det är det enda man kan göra"
Jag älskar min mamma, och henne kommer jag saknar mest! Tryggheten hos min kära mamma. Men någon gång måste man släppa boet och tryggheten och flyga ut i världen.
Och det ska jag göra nu!!
