Dag 8

Jag vill inte känna såhär, jag orkar inte känna så här igen.
Det är sjukt hur en människa kan få mig att känna såhär.
Jag vill inte! :(


Ett ögonblick var det ja?
Det jag kan känna nu skulle vara ett ögonblick som förändrade mitt liv var när jag fick reda på att jag kom in här uppe i Ume. Jag hade hela sommaren väntat på att beskedet skulle komma upp på Studera och då jag inte kom in på första urvalet fick jag vänta några extra veckor. Det var smärtsamt. Flera gånger om dagen kollade jag studera och en dag stod det "urval förberedes/körs" eller något liknande. Så då fattade jag att det snart skulle komma upp. Mamma och Cissi + hundarna var i husvagnen och jag var ensam hemma då jag loggade in på studera och såg att det hade kommit. Tårarna var påväg redan då och utan att kolla om jag kom in ringde jag till mamma. "Det har kommit" sajag "nå, kom du in då?" frågade mamma "jag vet inte, jag har inte kollat" sa jag "men kolla då! " sa mamma. Jag kollade, och min mage vände sig när jag såg "antagen" och då kom tårarna! Jag grät som fan och mamma grät nog hon med. Jag skulle flytta.  Och en månad och två dagar senare satt jag i min "lägenhet" i Holmsund/Ume. Och nu, snart 7 månader senare har jag min egna riktiga hyreslägenhet och försöker balansera mitt liv som student.


Haha! Mamma, jag och Cissi. Första bilden som togs på min dator.
Jag älskar er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0